måndag 24 september 2012

Mamma trött, mamma sen




Just nu skriver jag för att jag är så ursinnig för att jag INTE HAR TID. Jag lever i en nyfamilj där två av barnen är bara mina och den tredje vårt gemensamma. Det fungerar för det mesta utan gnissel. Det är bara det där med att jag INTE HAR TID. Och de skulle alla behöva mig och min tid så mycket. Den äldsta behöver prata med mig, gärna åtminstone en halv timme per kväll (tumistid). Mellanbarnet vill förhandla om skor, hobbyn, kompisar, livet och skolan (minst en halv timme, gärna mer, helst på tumis). När jag kommer hem från jobbet försöker jag vara med minstingen för då är hans pappa led på att vara med honom eftersom han både för till dagis och hämtar därifrån + gör andra hurtiga saker som för honom på violinlektion, tragglar igenom violinläxan en kvart per dag, åker till simhallen som belöning och köper allt vi ska ha från butiken.

På kvällen betyder det att jag betar av dem metodiskt en och en. Så försöker jag göra andra saker, som att svara på e-post och blogga. Men det känns hopplöst att hinna med allt det där PLUS komma i säng i tid PLUS läsa alla de där viktiga böckerna jag måste läsa för jobbet och för mitt liv. Tv har jag gett upp för länge sen för det hinner jag inte med.

Det känns att jag inte kommer i kapp, någonsin. Och jag fattar bara inte alla där där undersökningarna om att föräldrar pratar typ tre minuter per dag med sina barn. Vad är det för sorts barn riktigt då? Vad gör de där barnen? Mår mina barn sämre än andra barn och behöver mera prat? Börjar inte andra mänskors barn prata när man kommer för att säga gonatt och sen plötsligt gick en timme igen?

Kvällar som den här känns det svårt att vara mamma för tre i ett hem där pappan bara är pappa för en. Då inser jag att jag trots allt fortfarande också är ensamförsörjare för det finns bitar som bara jag måste klara av. Han kan le uppmuntrande och säga att sorry, inte min huvudvärk. Och det ska vara så. Jag fattar det. Men å vad jag är trött i kväll. Känner mig som en alltför liten klick smör på en alltför stor smörgås. Jag är så glad över min familj med å vad jag är trött.

//Sofia

3 kommentarer:

  1. Aaaah, tack Sofia för att du skrev den här texten - jag hann nämligen inte ;) För det här är just mitt problem: jag har inte tid. Även här har vi bildat nyfamilj, från två stycken till SJU. Och nu har vi köpt radhus och det skall fixas och det är mycket på jobbet och herregud barnen, hur skall man hinna med dem...!!! Andas, andas...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ååå, bara jag TÄNKER på att vara sju … Och på att flytta. Jag skickar alla mina överloppskrafter till dig, Anki!

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera